Alltså jag blir så trött på mig själv eller på mig min son och två av mina barnbarn för vi kan inte lära oss att hålla i en mobil så nu tappade jag Samsungen med helt fodral för femtielfte gången och denna öppna den sig så rakt ner i asfalten och båda barnbarnen är inne på sina andra ipons efter samma sak och sonen vet jag inte hur många han gjort åt så får väl skylla på dåliga fumliga gener.
Men när jag ändå åkte in ich köpte en ny så passade jag på att ta en runda runt Munksjön och det ångrar jag inte för där satt min barndomsvän senare svägerska och till slut är vi två frånskilda vänner.
Men tänk vi har behållt vår vänskap i över hm ojdå fyrtio år fast det har varit år nu de sista mellan gångerna vi setts då hon fick en svår sjukdom och har skämpat med den hon hamnade i Göteborg s sjukhus och jag va ju med min sjuke son i Linköpings annars hade vi nog träffats mer även under dessa år men vi har ju alltid funnits där ändå.
Och ikväll mina vänner är det stick klubben
Kommentera